ett mycket använt klaviaturinstrument vid hoven under tiden 1500 tom 1700. Det var på cembalon som Mozart startade sin bana som 3-åring.
Cembalons ton har en relativt svag, kortvarig och svagt bärande klang. Därav är musik skriven för cembalo ofta utsmyckad med drillar för att förlänga och förstärka tonen.
Cembalo ett klaviaturinstrument
som var särskilt populärt under barocken, från 1500-talet till 1700-talet. Det påminner till utseendet om ett piano, men fungerar på ett helt annat sätt. När tangenterna trycks ned plockas strängarna med små plektrum, oftast gjorda av fjäderpenna eller plast i moderna versioner, vilket ger cembalon dess karakteristiska, klara och lite metalliska ljud.
Till skillnad från pianot,
där man kan påverka ljudets styrka genom hur hårt man trycker på tangenterna, har cembalon en jämn volym. Dynamik skapar man genom att använda flera manualer (klaviaturer) eller olika register som förändrar klangfärgen. Vissa cembalon har dubbla strängar per ton för att ge ett fylligare ljud.
Cembalon
användes flitigt som både soloinstrument och som en del av orkestrar och kammarkonstellationer. Kompositörer som Johann Sebastian Bach, Domenico Scarlatti och François Couperin skrev många verk specifikt för cembalo. När pianot senare utvecklades och blev mer populärt under 1700- och 1800-talet, föll cembalon i glömska.
På 1900-talet
fick cembalon dock en renässans, särskilt inom tidig musik-rörelsen, där musiker och byggare återupptäckte och återskapade historiska instrument. Idag använder vi fortfarande cembalon i barockmusikens framträdanden. Vi använder den också i modern musik och filmmusik för dess unika klang.
