A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V X Y Z Å Ä Ä
Född med namnet Kevin Moore i Los Angeles, USA.
Singer-songwriter och gitarristen Keb' Mo's musik är en levande länk till den nyskapande Delta bluesstilen som som färdades upp längs floden Mississippi och över det vidsträckta Amerika.
Född i södra Los Angeles men hans föräldrar kommer ursprungligen från den djupa södern. Han antog sitt artistnamn Keb' Mo' när han var en ung musiker som blev inspirerad av det afro-amerikanska arvet. I traditionens steg efter luesmän som Muddy Waters och Taj Mahal blev Moore känd som Keb 'Mo'.
Hans distinkta ljud omfattar flera epoker och genrer, däribland pop, rock folkmusik och jazz, i vilka han är väl insatt.
Under konstruktion
Kenny Brown växte upp i norra Mississippi. Som 10 åring lärde han sig spela gitarr genom sin granne Joe Callicott, och har spelat med bluesmusiker från Mississippi sedan dess. Kennys musikaliska stil har påverkats av Jr Kimbrough, Fred McDowell, Jessie Mae Hemphill & Muddy Waters för att nämna några. Han spelade med RL Burnside från 1976 och i 26 år och Burnside sa att Kenny var hans adopterade son och kallade honom för 'white boy on guitar'. Han har också varit med i ett flertal filmer och spelat med ett flertal olika rockband varav kan nämnas band som Jon Spencer Blues Explosion. Under de senaste åren har han rest och turnerat över hela världen.
Född i New Orleans och uppväxt i Baton Rouge, USA. Han började spela musik redan som ung grabb. Han lärde sig grunderna från sin far Raful Neal som var sångare och bluesmunspelare.
Familjen umgicks med bl a. Lazy Lester, Buddy Guy och Slim Harpo som också bidragit till Kennys tidiga musikaliska utbildning. I själva verket var det Harpo som gav tre år gamla Kenny ett munspel att lugna sig med när han grät. Han lärde sig spela munspel, bas, trumpet, piano och gitarr.
Vid 13års ålder gick han med i sin fars band och med de pengar han tjänade betala han sina musikaliska studier. Fyra år senare turnerade han som Buddy Guy's basist.
Under konstruktion
Detta bluesband startades av tre studenter vid "University of Minnesota" och bestod av Tony "Little Sun" Glover (munspel), "Spider" John Koerner (gitarr och sång) och Dave "Snaker" Ray (gitarr och sång).
Deras gemensamma musikaliska intresse för folkmusik och blues ledde dem att spela in i olika konstellationer. Deras genombrott kom med albumet "Blues, Rags and Hollers" 1963. De spelade in ytterligare två album för Elektra. Trion framträdde på Newport Folk Festival vilket resulterade i albumet "Newport Folk Festival 1964". De spelade ofta på West Bank och Dinkytown där de mötte Bob Dylan på hans första besök på Ten O'Clock Scholar club. 1985 blev dom invalda i MMA Hall of Fame.
Född med namnet Cora Walton i Shelby County, Tennesse, USA.
Som ung lyssnade Koko till så många bluesartister som hon kunde. Hos Bessie Smith och Memphis Minnie fann hon särskilda influenser, likaväl som från Muddy Waters, Howlin 'Wolf och Sonny Boy Williamson. Hon lyssnade på deras låtar om och om igen. Även om hon älskade att sjunga, drömde hon aldrig om att komma upp i samma division som dessa.
När hon var i 20-årsåldern flyttade hon tillsammans med sin blivande make Robert "Pops" Taylor till Chicago för att söka arbete. Paret bosatte sig i de södra delarna av Chicago. Taylor fick arbete som städerska för rika familjer i Ritzy som tillhör de norra förorterna. På nätterna och på helgerna, besökte Koko och Pops bluesklubbarna i de södra och västra delarna av Chicago. Där kunde dom höra sångare som Muddy Waters, Howlin 'Wolf, Magic Sam, Little Walter, och Junior Wells. Och tack vare Pops idoga marknadsföring av Koko dröjde det inte länge innan Taylor sjöng med många av de legendariska bluesartisterna.
Taylors stora genombrott kom 1963. Efter en särskilt bra kväll på en av klubbarna kom låtskrivaren / arrangören Willie Dixon fram till henne och sa "Min Gud, jag aldrig hört en kvinna sjunga blues som du sjunger blues. Han fortsatte med: Det finns massor av män som sjunger blues i dag, men inte tillräckligt många kvinnor. Det är vad världen behöver i dag, en kvinna med en röst som din.
Dixon spelade in Koko's första skiva för USA Records och fick i samband med dettad till ett skivkontrakt för henne. Han producerade flera singlar och två album för Koko inklusive hennes hitsingel 1966 "Wang Dang Doodle". I och med denna blev hon ansedd som en av världens bästa kvinnliga bluestalanger.
I början av 1970 var Taylor bland de första South Side Chicago bluesartister som fick en publik i stadens vita statsdel North Side. År 1972 spelade Koko på Ann Arbor Blues och Jazz Festival inför fler människor än någonsin tidigare (bland annat en ung Bruce Iglauer). Atlantic Records spelade in festivalen (inklusive hennes prestationer) och släppte ett livealbum, som gjorde Koko uppmärksammad för en stor, nationell publik.
År 1975 signade Koko Chicagos senaste bluesskivbolag, Iglauer's Alligator Records. Hennes första album för den spirande etiketten, "I Got What It Takes" (AL 4706), gav henne en Grammy nominering. Efter detta har Koko spelat in ytterligare åtta album för Alligator (vilket gav ytterligare fem Grammy-nomineringar).
Hon har medverkat i filmer och på tv, i radio och i tryck över hela världen.