Blues

Mattie Delaney (1905-?)

Mattie föddes 1905 i Tchula, Mississippi, USA. Hon hette från början Mattie Doyle och var en ganska typisk deltablues sångerska med den skillnaden att hon kompade sig själv på gitarr.
Hon spelade in två låtar 1930 på skivbolaget Vocalion Records (Down the Big Road Blues, och Tallahatchie River Blues).
Mycket lite är känt om henne efter dessa två inspelningar. 

Meade Lux Lewis (1905-1964)

Föddes den 4 september i Chicago, USA med namnet Meade Anderson Lewis. Han är mest känd för sin boogie-woogie stil. Han spelade in sin första skiva för Paramount Records 1927 och låten Honky Tonk Train Blues blev en riktig hit. Den har spelats in många gånger med ett flertal olika artister under årens lopp. Meade spelade själv in Honky Tonk Train Blues för flera skivbolag däribland Victor 1937 och han blev känd för den stora massan när han uppträdde på Carnegie Hall 1938. Här träffade han bl a Albert Ammons och Pete Johnson som han därefter uppträdde tillsammans med som trio.
Efter Boogie-Woogie eran fortsatte Lux att framträda som pianist i Chicago och Californien.
Han dog i en bilolycka den 7 juni 1964 och var då bara 58 år gammal. 

Memphis Minnie (1897-1973)

Föddes i Alger, Louisiana, USA 3 juni 1897 som första barnet i en skara på 13 till Abe och Gertrud Douglas. Hennes dopnamn var Lizzie Douglas men hon blev känd under namnet Memphis Minnie och var på sin tid ansedd att vara ett underbarn.
1904 flyttade hon med familjen till Walls i norra Mississippi där hon som åttaåring fick sin första gitarr i födelsedagspresent. Hon lärde sig snabbt att spela och redan i mitten på 1910-talet började hon uppträda och reste runt i södern med The Ringling Brothers Circus.
Under slutet av 1920-talet började hon spela gitarr med flera olika band. Minnie gifte sig under samma period med Kansas Joe McCoy som hon också spelade tillsammans med. Deras första inspelning resulterade i bl a hitlåten "Bumble Bee" (senare inspelad av Muddy Waters som "Honey Bee").
Under 1930-talet flyttade Minnie till Chicago där hon förändrade sin musikaliska stil genom att ta upp bas och trumkomp i sitt band. Efter att ha skilt sig från Kansas Joe gifte hon om sig med Ernest Lawlars, känd som "Little Son Joe", och fortsatte att spela in i början av 1950-talet. Dålig hälsa fick henne att återvända till Memphis och hon lämnade musiken 1958. Memphis Minnie var en av de största kvinnliga bluessångerskor under första hälften av 1900-talet och populariteten av hennes sånger gjorde henne till en av bluesens mest inflytelserika musiker.
Memphis Minnie dog 6 augusti 1973, i Memphis, Tennessee, och är begravd i New Hope Cemetery, Mississippi.

Memphis Slim (1915 - 1988)

Född den 3 september i Memphis, Tennessee, USA med nanmnet John Len Chatman. Han använde sin pappas namn Peter Chatman för många av sina produktioner. Man tror att han gjorde detta för att hedra sin far som var en ansedd musiker som spelade både gitarr och piano.
Under större delen av 1930-talet uppträdde han på honky-tonk barer runt omkring i västra Memphis innan han 1939 flyttade till Chicago. Det var här 1940 som han började använda namnet Mamphis Slim och 1940 spelade han in Beer Drinking Woman och 1941 Grinder Man Blues. Dessa båda inspelningar blev med tiden riktiga örhängen som följde med i hans repertoar under lång tid framåt.
Efter andra världskriget när bluesens popularitet succesivt blev mindre började Slim som bandledare och han arbetade allt mer med mindre oberoende skivbolag. 1946 skrev han på för skivbolaget Miracle där han spelade in Rockin the House varifrån hans band fick sitt namn The House Rockers. 1947 efter en konsert i New York mötte Slim och bandet producenten Alan Lomax som tog bandet som då bestod av förutom Slim själv - Sonny Boy Williamson och Bronzy. Alan Lomax tog med gruppen till Deccas studio där dom gjorde en inspelning med Slim på piano och sång. I början av 1950-talet tog Lomax med inspelningen till BBC Radio där man gjorde en dokumentär om The Art of Negro.
1960 turnerade Slim tillsammans med Willie Dixon och man spelade då för första gången i Europa dit man återvände 1962 för att spela på olika folkfestivaler. Slim flyttade i samband med detta till Paris där han levde och verkade fram till sin död.
1989 blev han invald i Blues Hall of Fame. 

Mick Taylor (1949-

Född 17 januari 1949 i Hertford, England med namnet Michael Kevin Taylor.Som 16-åring gjorde han sin första stora spelning då Eric Clapton inte kunde spela med sitt band The Bluesbreakers. Mick hoppade in oersatte Clapton vid detta tillfälle.
Bara ett år senare sökte John Mayall en gitarrist som skulle ersätta Peter Green. Mick provspelade och fick jobbet.
Efter det att Brian Jones slutade i Rolling Stones spelade Mick gitarr på LP'n Let it Bleed varefter han fortsatte med Stones och var med på deras gratiskonsert i Hyde Park, London 1969. Gruppen spelade här för 250.000 åskådare. Mick blev kvar i Rolling Stones i många år och många blev förvånade när han slutade och ersattes av Ron Wood.
1979 släppte han sitt första blues soloalbum som med influenser av rock, jazz och latinomusik. Under 1980-talet arbetade han med Bob Dylan och var med på dennes mycket uppmärksammade album Empire Burlesque and Infidels.
1989 blev han invald i Rock Hall of Fame tillsammans med Stones. Efter detta fortsatte han att turnera flitigt och han har stått på många scener runt om i världen med många av de största blues- och rockartisterna. Medan många människor förknippar honom med Rolling Stones så har Mick arbetat med massor av annat under sin långa karriär. Detta inkluderar soundtracks och film, inklusive Nicholas Roeg's The Man Who Fell To Earth. Han har framträtt med Mike Oldfield med föreställningar av Tubular Bells, gjort inspelningar med Gong, Jack Bruce, Little Feat, Nicky Hopkins och Billy Preston och spelat en viktig roll i karriären för många andra musiker.
2003 återförenades han med John Mayall och Eric Clapton på en konsert som var en hyllning till John på han 70-årsdag. Under 2010 turnerar Mick fortfarande och skriver musik. 

Michael Bloomfield (1943-1981)

Föddes 28 juli 1943 i Chicago, Illinois, USA med namnet Michael Bernard Bloomfield. Han fick sin första gitarr som 13-åring och var influerad av Chicagos mångkulturella musikliv under 1950-talet. Redan som 14-åring började han besöka Chicagos bluesklubbar där storheter som Muddy Waters, Howling Wolf och Magic Sam spelade. Det tog inte lång tid innan Michael frågade om han fick sitta med och spela.
Michael accepterades som gitarrist i de södra delarna av Chicago redan som mycket ung och det var här han mötte andra blivande bluesmusiker så som Paul Butterfield och Elvin Bishop.
Producenten och talangscouten John Hammond Sr upptäckte Michael och fick honom att skriva på konrakt med CBS. Tyvärr klarade inte CBS av att ta hand om och marknadsföra Michael så det hela slutade med att han återvände till Chicago där han fortsatte att spela på olika klubbar. Det var nu som han kontaktades av Paul Rothchild som vid denna tiden hade producerat Paul Butterfield Blues Band. Michael började spela slidegitarr och piano med Paul Butterfield och var med på flera av gruppens tidigaste album.
Efter att ha spelat med Bob Dylan på dennes album Highway 61 och på Newport Folk Music Festival 1965 tackade han nej till fortsatt engagemang och återvände till Butterfield Blues Band och fortsatte spela med dessa fram till 1967 då han startade sitt eget band med namnet The Electric Flag. Bandet blev väl mottaget vid sin debut på Monterey Pop Festival men pga droger och dåligt samarbete splittrades bandet och Michael flyttade till San Fransisco där han arbetade som studiomusiker och som producent åt andra artister.
Vid ett tillfälle spelade Michael med Al Kooper i studion och detta resulterade så småningom i skivan Super Session som anses vara den skiva som fångat Michaels suveränitet allra bäst på platta. Under 1970-talet fortsatte han att spela i och runt San Fransisco. Men pga av drogberoende och oberäknerligt beteende hade han svårt att hålla tider och att komma till sina spelningar. Det var också pga av drogerna som han hittades död i sin bil i San Fransisco den 15 februari 1981. 

Mike Morgan (1959-)

Mike Morgan föddes i Dallas den 30 november 1959, och växte upp i närheten av Hillsboro, Texas. Morgan visade ett stort intresse för musik som ung och lyssnade mycket på Otis Redding och Wilson Pickett på lokala radiostationer. Han fick sin första gitarr redan i tredje klass, men bärjade inte spela på allvar förrän han upptäckte Stevie Ray Vaughan's album, Texas Flood, 1985.
- Jag dök huvudstupa in i bluesen efter att jag lyssnat till Stevieäs första album. Sedan var det kört. Jag visste redan hur man spelar gitarr, men Stevie visade mig en massa saker jag inte visste.
Mike flyttade till Dallas 1986 där han träffade den erfarna sångaren Darrell Nulisch (tidigare med Anson Funderburgh och Rockets och Ronnie Earl) och tillsammans bildade dom The Crawl. Mike Morgan and the The Crawl gjorde sig snabbt ett namn som ett av de bästa samtida bluesbanden i Texas.
Efter det att Nulisch lämnat bandet 1989 gav sig Morgan ut för att hitta en sångare som skulle passa hans önskan om ett bredare R & B-ljud. Han fann vad han sökte i Kansas City där den infödda bluesveteranen Lee McBee bodde och verkade. Hans rökiga, kryddade sång påminde om det legendariska 60-talssoundet och att han desstutom var duktig och högt aktad munspelare avgjorde varmed han började som sångare i The rawl.
Då Mike och Lee's samarbete visade sig allt populärare, följde framträdanden på Benson & Hedges Blues Festival, Dallas Blues Festival, Atlantic City Blues Festival och Mississippidalen Blues Festival i snabb följd. Strax före ett framträdande på New Orleans Jazz & Heritage Festival kom Morgans gamla kompis Anson Funderburgh och tog Black Top ägaren Hammond Scott till en spelning. Scott var så chockad av bandets talang och originalitet att han signade bandet omedelbart efter festivalen.
Mike Morgan och The Crawl hittade en nationell publik med släppet av deras debutinspelning, Raw & Ready , 1990. Populariteten förstärktes genom omfattande nationella och internationella turnÄ©er. Man släppte fem väl ansedda album under 1990-talet.
Guitar World Magazine kallade Morgan en "real blues guitar hero!

Mike har varit mycket lite på turnÄ© sedan 2006. Han gör mestadels lokala spelningar och där emellan några få spridda framträdanden. Mike är för närvarande försäljningschef men spelar på ledig tid. 

Mike Naumenko (1955-1991)

Född med namnet Michail Vasiljevitj Naumenko den 18 april 1955 i Leningrad, fd. Sovjetunionen. Redan som mycket ung började Mike visa intresse för utländsk musik och då i huvudsak den populärmusik som växte fram i europa och USA under början av 1960-talet. Som 15-åring började han att spela gitarr och skriva sina första sånger. 1970 blev han medlem i Akvarium som då var en rysk rockgrupp och 1981 bildade han gruppen Zoopark som blev en av de mest framgångsrika bluesrockgrupperna i Sovjetunionen. Trots att regimen i det dåvarande sovjetunionen inte tillät rockmusik så spreds gruppens musik med hjälp av kassetter som spelades på klubbar och på diskotek.
Mike Naumenko anses också tillhöra de mest uppskattade textförfattarna och poeterna inom den Sovjetiska rockmusiken trots att mycket av det han skrivit har varit rena plagiat på t ex Bob Dylan och Bruce Springsteen.
Mike spelade in åtta stycken skivor tillsammans med gruppen Zoopark och gjorde tre soloplattor.
Mike dog i augusti 1991.

Mississippi John Smith Hurt (1892/1893)

John föddes i Teo, Mississippi, USA den 2juli 1892 som den åttonde i en syskonskara på tio barn. Hans föräldrar hette Paul Hurt och Mae Smith.
Enligt John´s självbiografi så lärde han sig att tycka om musik och då i synnerhet gitarrspel genom att lyssna på William H Carson som var Johns lärare. John var bara nio år när han lärde sig att spela gitarr.
Som så många andra under denna tid spelade John på lokala danser och andra privata tillställningar samtidigt som han arbetade hårt på en bondgård i närheten av sitt hem.
1916 mötte John sin blivande hustru Gertrude Hoskins och tre år senare fick dom en son TC Hurt och tre år senare 1921 föddes deras dotter Ida Mae Hurt. Några år efter dotterns födsel separerade John och Gertrude av okänd anledning.
1927 spelade John in åtta låtar för skivbolaget Okehs. två av dessa gavs ut men John gjorde aldrig någon större succé utan återvände hem och arbetade som lantbrukare. 

Mitch Woods (1951-

Mitch Woods föddes i Brooklyn, New York, USA 1951. Han flyttade till San Francisco Bay 1971 och började uppträda som Mitch Woods & His Red Hot Mama. Med sin karaktäristiska boogie woogie stil på pianoy och hans lite instängda röst passade bandet Red Hot Mama att spela covers på låtar av Billie Holiday, Bessie Smith, och Fats Waller. Bandet bröt upp och Mitch flyttade till Hawaii för att inleda en solokarriär i slutet av 1970-talet. Han återvände till San Fransisco 1981 för att starta bandet Rocket 88 med tidigare medlemmar av David Bromberg Band.

Mitch och bandet spelade in fem album för skivbolaget Blind Pig varav det första med titeln Steady Date 1984.
Mitch som är klassiskt skolad från början fastnade för Boogie Woogie när han flyttade till San Fransisco första gången och har varit genren trogen sedan dess.
Mitch och Rockets 88 andra album 'Mr Boogie's Back In Town' släpptes 1988 och 1991 kom albumet 'Solid Gold Cadillac'.

Framgångarna har följt Mitch och hans Rockers 88 genom åren och spelar fortfarande på festivaler över hela världen. 

Moody Jones (1908-1988)

Föddes i Earle, Arkansas, USA den 8 april 1908. Han växte upp tillsammans med sin bror som gav honom en gitarr redan när han var liten. Moody började spela på lokala danstillställningar, och 1939 flyttade han till Chicago där han som så många andra spelade på gatorna. Tillsammans med sin kusin Floyd Jones sbörjade de två spela på lokala klubbar och varieteÄ©r. Efter bara ett år i Chacago hade Moody lärt sig spela såväl banjo, piano och bas. Han ansågs vara en av de bästa gitarristerna i Chicago under denna period.

Mose Allison (1927-

Mose föddes i Tippo, Mississippi, USA 1927. Redan som liten började Mose skriva sin egen musik och då i första hand Boogie Woogie. Han lärde sig tidigt att spela piano och fick en hel del uppmuntran från sin far som själv spelade piano.
Som tonåring spelade Mose med band på den berämda bluesgatan i Beale Street i Memphis.

1956 flyttade han till New York där han har fortsatt att spela på klubbar och andra tillställningar. Mose har ingen raketkarriär bakom sig som så många andra utan han har långsamt men säkert ökat i popularitet under åren som gått. Mose har spelat in och givit ut närmare trettio skivor under sina mer än fyrtio år som artist.

Senaste albumet släpptes den 23:e mars 2010 med titeln 'The way of the World'.

Muddy Waters (1915-1983)

Född den 4 april i Issaquena County, Mississippi, USA med namnet McKinley Morganfield. Han själv har gjort gällande att han är född 1915 i Rolling Fork men enligt diverse dokument (äktenskapslicens, medlemskap i musikerförbundet) så stämmer inte detta utan det är 1913 som är hans egentliga födelseår. Helt säker kan man inte vara eftersom hans födelseår i det amerikanska socialförsäkringssystemet är fastställt till 1915.

Mamman dog när Muddy bara var tre år varpå han bodde hos och blev uppfostrad av sin mormor i staden Clarksdale en bit norr ut. Smeknamnet Muddy fick han som liten eftersom han hade en passion att leka där det var lerigt. Waters lade han till själv vid senare tillfälle.

Den musikaliska banan började med att Muddy lärde sig spela munspel som 13-åring då han som så många andra arbetade på lantbruk. Fyra år senare lärde han sig spela gitarr starkt influerad av Son House och Robert Johnson som var kända för sitt bottle neck-spel. Muddy lärde sig snabbt tekniken och integrerade snart tekniken med sin magnifika röst och sin sångteknik.

1943 flyttade Muddy till Chicago där han fick jobb som lastbilshaufför. Efter att ha spelat i flera år på tavernor, fester och andra tillställningar i Chicagos södra förorter spelade Muddy in sin första skiva för Columbia Reords. Tyvärr blev aldrig denna första skiva utgiven utan det tog ytterligare ett litet tag innan han släppte sin första skiva som faktiskt lanserades, Skivan blev ingen framgång och såldes endast i ett fåtal exemplar. Nästa skiva däremot är den skiva som till stor del har lagt grunden för det vi idag kallar 'Chicago blues sound' Skivan som spelades in var en singel med låtarna '"I Can't Be Satisfied / I Feel Like Going Home' på blev en mindre succÄ© och lade grunden för ett fortsatt samarbete mellan Muddy och ett flertal musiker i och runt Chicago.

Det är nu som han börjar bredda sin musik genom att tillföra fler instrument och musiker i sin orkester. Med Jimmy Rogers på andragitarr och pianisten Otis Span kom Muddys musik att växa och bli själva grunden till den moderna bluesen.
Under hela 1950-talet gjorde Muddy Waters en rad av inspelningar som räknas till de mer lysande inom genren och med Willie Dixon på bas så blev också gruppen runt Muddy fulländad.
Muddy Waters erhöll bl a inte mndre än åtta 'Grammy Awards', fem 'Grammy Nomineringar' och nio andra stora utmärkelser från 1960 och fram till sin död 1983. 

Murali Coryell (1969-

Murali föddes den 27 oktober 1969 i New York, USA. Murali som är son till den legendariska gitarristen Larry Coryell började sin musikerbana med att spela trummor. Han bytte dock om till gitarr redan i unga år och har skaffat sig examen i såväl musikteori som komposition.

Murali är mest känd för att spela lokalt i New York även om han har gjort flera turnéer runt om i USA.