Blues

Läs mer om din favoritartist, favoritband eller kompositör

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V X Y Z Å Ä Ä

P

Papa Charlie McCoy (1909-1950)

Född i Jackson, Mississippi, USA med namnet Charles McCoy.

Som en av de ledande bluesmusikerna på gitarr och mandolin blev han mest känd under namnet "Papa Charlie". Han började spela i början av 1920-talet i området runt Mississippi med sitt band "The Mississippi Hot Footers".

Efter att ha spelat med sitt eget band under en period anslöt han sig till "Bo Carters" "Mississippi Mud Trapp". 1928 gjorde han sin första inspelning i Memphis, i en all-star-session där han backade upp Rosie Mae Moore, Tommy Johnson och Bracey Ishman. Senare samma år var han med och spelade in tillsammans med Bo Chatmon och Walter Vincson på "Corrine Corrina". Vid samma tillfälle spelade han in sina egna versioner av "The Jackson Stomp", "The Lonesome Train, That took my girl from town" och "The Vicksburg Stomp".

I mitten av 1930-talet följde han sin bror Joe McCoy till Chicago där dom spelade med "Harlem Hamfats". I denna gruppering blandade han sin mandolin med de andras swingrytmer och jazzstilar. Han bidrog också med sitt mandolinspel på inspelningar med Sonny Boy Williamson, Peetie Wheatstraw, Big Bill Broonzy och Will Weldon.

I början på 1940-talet återförenades han med sin bror Han igen tillsammans med sin bror i "Big Joe's Washboard Band" och "Big Joe and His Rhythm".

I slutet av 1940-talet hamnade han på sjukhus i Chicago, Illinois där han dog efter en vistelse på sex månader.

Paul Butterfield (1942-1987)

Född den 17:e december 1942 Chicago, Illinois, USA. Som gitarrist var han viktig för alla de som växte upp under 1960-talet och som då lyssnade på storheter som Muddy Waters, B.B. King, John Lee Hooker m.fl. Paul som var uppväxt i samma område som dessa storheter var ofta på deras konserter under sin uppväxt. Det var också genom detta som han tog in och lärde sig spela blues.

Paul började sin musikerbana med att spela munspel och sjunga innan han gick över till att ha gitarren som sitt huvudinstrument. Men, det var med munspelet och sin sång som han etablerade sig som bluesmusiker i början på 1960-talet.

1963 startade han Paul Butterfield Blues Band och 1965 anslöt sig Elvis Bishop och Mike Blomfield till gruppen. Det var också 1965 som gruppens första album med gruppens namn gavs ut på skivbolaget Elektra. Det hände mycket under de första åren och däribland var det Paul Butterfield Blues Band som kompade Bob Dylan på hans första elförstärkta konsert på Newport Folk Festival. Mike Blomfield lämnade gruppen innan den andra skivan "East-West" släpptes 1966.

Efter det att Paul släppt sitt andra album började han alltmer blanda blues med soul och R&B. Detta märks inte minst på skivan "Resurrection of Piboy Crabshaw" som kom ut 1968. Uppblandningen av musiken gjorde att Paul och hans band tappade i popularitet och bandet upplöstes 1973 trots att det spelat på så stora tillställningar som t ex Woodstock 1969.

Efter det att gruppen upplösts startade Paul en ny grupp med namnet "Better Days" Bandet upplöstes efter ett par år och några skivor som aldrig slog på riktigt. Paul som varit beroende av alkohol under ett flertal år fick se sin stjärna sjunka allt lägre och efter att ha spelat runt o och släppt ytterligare ett antal album avled han till slut endast 45 år gammal pga hjärtattack.

Pee Wee Crayton (1914-1985)

Connie Curtis Crayton är född i Rockdale, Texas, USA den 18:e december 1914. Han fick förmodligen sitt smeknamn Pee Wee av sin vän Roy Brown.

Pee Wee började sin musikaliska bana med att spela ukulele under en period då han var bosatt i Austin, Texas. Det var brist på arbetstillfällen i Austin vilket fick Pee Wee att flytta till San Fransisco i Californien 1935. Det var också här som hans gitarrspelande kom igång på allvar. Det tog mer än 10 år för Pee Wee att etablera sig i Californiens musikvärld och efter ett antal år fick han jobb som stadigvarande musiker i Ivory Joe Hunters band vilka han också gjorde sin första inspelning med 1946.

Under 1947 skapade han sitt första egna band och under samma år blev han vän med T-Bone Walker som influerade honom mycket och förmodligen lade grunden till den mer jazzinriktade blues som Pee Wee kom att bli känd för.

Han skrev ett flertal hits under 1950-talets första år och fortsatte med sitt egna band tills det att hans karriär började dal i början av 1960-talet. Pee Wee fortsatte spela med sitt band och drygade ut inkomsten genom att spela med andra band under senare delen av 1960-talet. Han släppte ytterligare en skiva " Things I Used To Do" 1970 men det ville sig inte riktigt utan det blev mest mindre turneer och avtal med mindre skivbolag fram tills dess att han avled i hjärtattack den 25:e juni 1985.

Peetie Wheatstraw (1902-1941)

Namnet är artistnamnet för sångaren William Bunch som tros vara född i Ripley, Tennessee, USA den 21:e december 1902 trots att många tror att hann föddes i Arkansas.

Under senare delen av 1920-talet flyttade han till St Louis, Missouri där han också spelade in sina första skivor i början av 1930-talet. Anmärkningsvärt map att dessa inspelningar gjordes under den värsta tiden av depressionen då de flesta skivbolag drog ner på antalet inspelningar och nya artister.

Peetie som var en mycket populär bluessångare och musiker spelade såväl piano som gitarr.

Han var en av de mest inspelade sångarna under sin tid och han var också känd för sin egenartade stil som ackompanjatör på pianot.

Peetie hörde till en samling musiker i St Louis som spelade mycket tillsammans vilket gjorde att man utvecklade lite av en egen stil inom bluesen. Han blev mer känd för sina texter och melodier än som instrumentalist där han räknas till genomsnittet vad det gäller teknik.

Peps Person (1946-)

Född med namnet Per-Åke Tommy Person i Helsingborg, Sverige (Växte dock upp i Tjörnarp). Peps grundmurade intresse av blues gjorde att han 1966 startade bandet Downbeat Crown. 1967 släppte han skivan Blues connection under eget namn tillsammans med Per "Slim" Notini.

Peps är en erkänt mycket duktig gitarrist, munspelare, sångare och låtskrivare.

Peps stora intresse för den amerikanska bluesen gjorde också att han tidigt började översätta amerikanska blueslåtar till svenska.

1973 bildade han Peps Blodsband tillsammans med Bryn Settells. Peps Blodsband har gjort sig kända för sin blandning av blues, reggae och afrikansk folkmusik.

Peps tog ett steg från scenen och musiken under delar av 1980-talet. Tots detta spelade han en del i olika konstellationer och på olika festivaler. Han hann dock med att släppa ytterligare fyra skivor under 1980-talet. Det har blivit många skivor under den långa karriären. Peps har sällan blandat olika stilar på sina album utan har valt att spela in antingen blues, reggae eller afrikansk folkmusik på repsektive platta.

Peps har också spelat med många andra band och artister under åren. Nämnas bör Arbete & Fritid, Wilmer X och Ronny Åström.

Percy Mayfield (1920-1984)

Föddes den 12:e augusti 1920 i Minden, Louisiana, USA. Han började redan i unga år med att skriva egen musik med egna texter. Han startade sin musikerbana i Texas men flyttade till Los Angeles i Carlifonien som 22-åring. Han anses vara en mästerlig låtskrivare och har lämnat efter sig låtar som "Hit The Road Jack" och "At the Club".

1947 försökte han få Jimmy Witherspoon att spela in låten "Two years of torture på skivbolaget Supreme Records men bolagsdirektörerna ville att Percy själv skulle sjunga in och släppa resultatet på skiva. Inspelningen gjordes med ett "All star band" där Maxwell Davis (saxofon), Chuck Norris (gitarr) och Willard McDaniel (piano) var med.

1950 skrev Percy på för Art Rope's skivbolag där han släppte ett antal hits under de två kommande åren.

Han överlevde en kraftig bilolycka 1952 men blev av denna handikappad. Olyckan medförde att Percy levde ett ganska tillbakadraget liv men trots detta fortsatte han att producera nya låtar.

Peter Green (1946-)

Född med namnet Peter Allen Greebaum den 29:e oktober 1946 i London, England.

Peter är mest känd för att ha varit med och startat bandet "Fleetwood Mac" 1967 där han var delaktig fram till 1970.

Han startade sin bana som musiker och gitarrist i 'Bobby Denim and the Dominoes'.

Det har blivit många band genom åren sås om The Muskrats, The Tridents (där han spelade bas), Peter B's Looners där han förövrigt träffade Mick Fleetwood som han senare tillsammans med startade bandet "Fleetwood Mac".

Peter fick chansen att ersätta Eric Clapton under några få spelningar med John Mayall & the Bluesbreakers och när Clapton en tid senare slutade i the Bluesbreakers tog Peter hans plats som gitarrist.

I mitten av 1970 diagnosticerades Peter med sjukdomen schizofreni och tillbringade en hel del tid på sjukhus.

I slutet på 1970-talet började Peter återigen spela professionellt med hjälp av sin bror Michael. 1981 medverkade han på Mick Fleetwoods soloalbum 'The Visitor' samt en del andra album med mer eller mindre kända artister och band.

I slutet på 1990-talet startade han gruppen 'Peter Green Splinter Group' med hjälp av Nigel Watson och Cozy Powell. Gruppen släppte nio album mellan 1997 och 2004.

2004 lämnade Peter sin grupp och flyttade till Sverige. Strax efter detta började han spela med 'The British Blues All Stars' vilka han planerade att turnera med året därpå. Sjukdomen och medicineringen stoppade hans deltagande och han lade gitarren på hyllan.

2009 började han om med sitt nystartade band 'Peter Green and Friends'. Gruppen spelade och turnerade en hel del under såväl 2009 som 2010.

Peter är känd för sitt sound och sitt fraserande på gitarren och han har haft stor inverkan på många andra gitarrister så som t ex. Gary Moore, Steve Hacket och Andy Powell för att nämna några.

Peter blev invald i Rock and Roll Hall of Fame 1998.

Piano Red (1911-1985)

Hans namn var Willie Lee Perryman och han föddes den 19:e Oktober 1911 i Hampton, USA. Föräldrarna var farmare och Willie hade många syskon (finns ingen exakt siffra).

När Willie var sex år flyttade familjen till Atlanta där hans far började arbeta i fabrik. Det var också här som hans mamma skaffade ett piano som han och hans äldre bror Rufus började lära sig spela på. Det sägs att Willie lärde sig spela genom att lyssna på Rufus och därefter ta ut melodier och ackord.

En annan stor förebild för Willie var den kända pianisten Fats Waller vilkas skivor köptes till hemmet av brödernas mamma.

I början av 1930-talet spelade Willie på privata fester, småklubbar och barer i Georgia, Tennessee och Alabama.

Han gifte sig i början av 1930-talet och fick två döttrar med sin fru Flora. Han fortsatte spela och fick jobb som musiker i Brevard som var en semester- och rekreationsort i North Carolina. Willie reste mellan jobbet i Brevart och sin hemstad Atlanta under några år innan han blev upptäckt av W.R. Calaway som arbetade som talangscout för skivbolaget "Vocalion Records" 1936. Vocalion Records spelade in Willie tillsammans med Blind Willie McTell som var känd för sitt spel på tolvsträngad gitarr. Inspelningarna som på den tiden gjordes på vax smälte i Georgias värme och kom aldrig att släppas ut på skiva.

Willie's äktenskap gick i kras och han gifte om sig 1941 med Carrie Lou Bailey vilken han var gift med tills hennes bortgång 1979.

Under 1950-talet spelade han in "Rocking with Red" och "Reds Boogie" vilka båda blev stora nationella hits. Detta gjorde att han nu kunde leva på sin musik och han fick många spelningar på klubbar och dessutom möjligheten att åka till New York för ytterligare inspelningar. I mitten på 1950-talet arbetade han också som DJ på radiostationen WGST och WAOK. Han fortsatte att arbeta som DJ på dessa stationer fram till i mitten på 1960-talet. I sambande med detta spelade han och uppträdde under namnet Dr. Feelgood innan musikstilen svängde från blues till rock och hans popularitet sakta avtog.

Under senare delen av 1970-talet vaknade intresset för bluesen och Willie blev åter igen intressant för publiken. I samband med detta sponsrades en turne med Willie i Europa där han bl.a. spelade för den tyska kanslern Hellmut Schmidt.

1983 blev Willie invald i "Georgia Music Hall of Fame". 1985 dog han efter en tids kämpande mot cancern.

Pinetop Perkins (1913-2011)

Hans namn var Willie Perkins och han föddes i Belzoni, Mississippi, USA 1913. Han räknas till en av de sista stora bluesartisterna från Mississippi och hans pianospel räknas till det bästa och det som inspirerat flest av de som under senare år.

Han startade med att spela gitarr men en olycka där han skadade vänster arm gjorde så att han tvingades att byta till piano. Han arbetade runt omkring Mississippi under hela 1930- och 1940-talet. under denna period arbetade han bl.a. med Sonny Boy Williamson på the King Biscuit Radio show på radiostationen KFFA.

Pinetop gjorde mest jobb som musiker i andras band fram till sin egentliga solokarriär som inte startade förrän 1992. Det var då han började turnera i sitt eget namn och med sitt eget band. Innan dess spelade han med artister som B.B King och Muddy Waters. Det var också tillsammans med andra bandmedlemmar från Muddy Waters band som han skapade gruppen "Blues Band" vilka vann flera Grammys tillsammans.

1992 startade han sin solokarriär som varade i femton år med bl.a. 15 soloplatoor och massor av liveframträdanden. Första soloplattan "Born in the Delta" släpptes 1997. 1998 släpptes "Legends" där han hade med den legendariska bluesgitarristen Hubert Sumlin. Båda skivorna nominerades till Grammy Award.

Under 2007 vid 94-års ålder var Pinetop fortfarande på turne och det var då hans liv dokumenterades på DVD av Peter Carlson. DVD'n med namnet " Born in the Honey" ibkluderar också en CD och berättar det mesta om Pietops liv och karriär.

Hans senaste skiva " Joined at the Hip"släpptes i juni 2010 och här finns munspelaren Willie "Big Eyes" Smith med på såväll sitt munspel som på sång. Skivan har resulterat i en Grammy i kategorin "Bästa traditionella blues CD".

Pink Anderson (1900-1974)

Född i Laurens, South Carolina, USA den 12:e februari 1900. Hans egentliga namn var Pinkney Andersson och han växte upp i Greenville och Spartanburg innan han som 14-åring började arbeta för Dr. Frank Kerr och The Indian Remedy Company som underhållare när Frank Kerr sålde medicin till folk.

1916 träffade han Simeon "Blind Simmie" Dooley som lärde Pink att sjunga blues. Han fortsatte att arbeta som underhållare för Frank Kerr ända fram tills denne gick i pension 1945. Efter detta stannade Pink i sina hemtrakter för att spela med Simmie Dooley och dom gjorde tillsammans några få inspelningar för Columbia Records.

Det var först under början av 1950-talet som han tillsammans med Gary Davis som han gjorde en ny skiva. Då bluesen åter blev populär under 1960-talet gjorde han en del skivor under sitt eget namn. Mest känd är han dock för att Syd Barret valde hans förnamn Pink som en del av gruppen Pink Floyd's namn. Delen Floyd kommer från en annan bluesmusiker vid namn Floyd Council.

Pink dog av hjärtattack i Oktober 1974.