Cello / Violincell

Cellon är det näst största instrumentet i stråkfamiljen. Cellon har fyra strängar och dess register är 4,5 oktaver. Den noteras i F-klav och i sina höga lägen i C-klav.

Dess egentliga namn är violincell och den uppstod i mitten på 1500-talet som utveckling av viola da gamba.

Cellon hålls mellan knäna och stöds mot golvet med en utfällbar stackel. Under den wienklassiska perioden tog cellon över basstämman i orkestern tillsammans med kontrabasen. Det var först under Beethoven som cellon kom att bli ett soloinstrument i orkestersammanhang och sedemera under den romantiska perioden kommer hela passager skrivna för cellon.

Cellon är vanligtvis tillverkad av lönn och gran. Dess ton är varm och fyllig vilket gör att den lämpar sig som orkesterinstrument eller som soloinstrumnet.

Nämnas bör att cellon är ett framträdande instrument inom kammarmusiken och här finns relativt många solistiska verk framtagna varav Bach's solosviter anses mycket svåra och spelas helt utan ackompanjemang.

Tillbaka