Harpa

Harpa Harpan spelas genom att man med fingrarna knäpper på strängarna. Harpan har 47 strängar som är stämda i Cess-dur skala och sju pedaler där varje tonhöjd kan ställas genom att man sätter respektive pedal i ett fast läge som kallas för hak. Sätter man t ex pedalen för tonen Cess i sitt första hak (läge) så blir samtliga Cess i alla oktaver tonen C. Sätter man pedalen i hak 2 så blir samtliga C tonen Ciss. Detta gäller med en pedal för varje ton i skalan (Dess till D till Diss osv).
För att harpisten lättare skall kunna se var i tonomfånget han eller hon befinner sig så är alla Cess-strängarna röda och alla Fess-strängarna blå. De grövre strängarna i bottenregistret är tillverkade av stål och spunna med metalltråd (lika pianot) och strängarna i diskant registret är normalt tillverkade av djurtarmar.
Tonomfånget på harpan omfattar 6,5 oktav och noteras som pianot på två system (en diskant- och en basklav). Instrumentet är huvudsakligen anpassat för att spela ackordsspel och arpeggion är ganska vanliga.
Harpan är ett av de äldst kända instrumenten och härstammar troligen från Orienten även om den är känd i ett flertal kulturer sedan en lång tid tillbaka. Det var först på 1600-talet som harpan fick den form den har idag. I sin tidigare form användes harpan som soloinstrument eller för komp. Det var under tiden för Gluck och Händel som harpan började användas i operaorkestern och under Bruckner och Liszt tid som den infördes i symfoniorkestern.