Munspel

Det sägs att det var Friederich Ludwig Buschmann som uppfann munspelet år 1821. Runt 1850 kom det diatoniska munspelet med den form som det har än idag och under 1900-talet kom det kromatiska munspelet.
Munspel eller munharmonika som det också kallas fungerar i princip likadant som ett dragspel med den skillnaden att man blåser in luft med munnen istället för som på dragspelet med en luftbälg. Munspelet saknar också knappar eller tangenter som dragspelet har för att förändra tonhöjden utan för att göra detta på munspelet måste man blåsa in luften i rätt hål på den del av munspelet som vilar mot läpparna vid spel.
Munspelet finns i två olika varianter. En som kallas för diatoniskt munspel och en som kallas för kromatiskt munspel. Det diatoniska munspelet är det vanligaste och förekommer ofta i folkmusik och bluesmusik. Det diatoniska munspelet har 10 hål vilket ger 20 toner varav en är oktaven. För att få fram alla toner blåser man för 10 och suger för de andra 10 tonerna.
Det kromatiska munspelet har en knapp på sidan för att återge halvtoner. Här finns det två varianter. Den som placerar tonerna precis likadant som på ett piano och den asiatiska modellen som gör att alla toner höjs ett halvt steg vid knappintryckning.
Det finns en massa olika varianter på båda dessa modeller map antal hål och omfång. Dessutom finns det basmunspel, ackordsmunspel, oktavmunspel och vibratomunspel.

Diatoniskt munspel

Kromatiskt munspel

Tillbaka