Vi tecknar våra noter olika beroende på vilket värde de skall ha i notsystemet. Här nedan ser du hur varje not ser ut.
Som du ser så sätter vi på en liten flagga på skaftet på åttondelsnoten och två flaggor på sextondelsnoten osv. Vi ökar med en flagga för varje delning av en not. Alltså får trettiotvåondelsnoten tre flaggor och sextiofjärdedelsnoten fyra flaggor osv.
En skala består av sju tonsteg varmed det åttonde tonsteget är en upprepning av skalans grundton fast en oktav högre. Om vi utgår från tonen C1 så ligger tonen C2 därmed en oktav högre.
Varje ton i skalan har ett antal medklingande övertoner. Dessa övertoner klingar med grundtonen och är jämna multiplar av lägsta deltonen. Varje multipel uppåt har en frekvens som är 2ggr högre än den föregående.
Tonen C3 har en frekvens på 130,81Hz och tonen C4 har en frekvens på 261,63Hz. Lägger vi på nästa multipel så får vi 130,81+130,81+130,81=392,43Hz vilket motsvarar tonen G4. Men matematik och musik stämmer inte alltid överens vilket har gjort att vi gör en kompromiss som vi kallar för den tempererade skalan.
Eftersom vår hjärna tycker om när vi hittar mönster i saker runt omkring oss gör den likadant med toner. Alltså tycker hjärnan om när vi spelar en oktav eftersom det är en återupprepning.
Om vi spelar en grundton och lägger på en kvint (En kvint är fem tonsteg upp från grundtonen) så ökar frekvensen med 50% och detta uppfattar hjärnan som ett rent intervall och blir därmed glad. Istället för att stämma ett piano i exakta matematiska intervall så delar vi upp skalan i tolv lika delar där varje del är en lika stor ökning av frekvensen och den tolfte ökningen blir oktaven. Då hittar vi de toner som hjärnan uppskattar mest.
Den tempererade skalan är ganska bra för vår uppfattning i de flesta intervall. Den är lika felstämd i alla tonarter med matematiska mått mätt.
Varför det har blivit tolv toner i skalan är godtyckligt. I vilket fall som helst så fungerar det bättre än andra alternativ.
Det finns totalt tolv toner i skalan om man räknar med alla halva tonsteg. Dessa är
C, Ciss, D, Diss, E, F, Fiss, G, Giss, A, Aiss och B i nämnd ordning.
Men, det finns totalt 24 tonarter (eller skalor) i vårt notsystem.
Detta beror på att vi har 12 tonarter som är Dur-tonarter (glada tonarter) och 12 st som är moll-tonarter (ledsna tonarter).
I notsystemet har varje ton sin fasta placering. Vi talar om var i notsystemet vi placerar en referenston med hjälp av klaven.
G-klaven talar ju om att tonen G ligger på notsystemets andra linje nedifrån.
Här ser du hur skalan är placerad på ett piano.
Observera att skalan på pianot upprepar sig från vänster till höger på hela tangentbordet.
F-klaven talar om att tonen F ligger på fjärde linjen nedifrån i notsystemet och då hamnar tonerna så här. Denna skala ligger en oktav (en hel skala) lägre än G-klavens skala. Det medför att de grönmålade noterna i repektive skala är samma ton.
När vi placerar ett kors eller ett b-tecken framför en not i notsystemet så höjer vi eller sänker noten med ett halvt steg. Noterna är dock kvar på samma linje eller mellanrum.
C# = Ciss, D# = Diss, E# = Eiss, F# = Fiss, G# = Giss, A# = Aiss, B# = Biss
Den höjda tonen E# är samma ton som F eftersom det bara är ett halvt tonsteg mellan E och F. Samma gäller för tonerna B# och C.
Cb = Cess, Db = Dess, Eb = Ess, Fb = Fess, Gb = Gess, Ab = Ass, Bb = Bess
Den sänkta tonen Cb är samma ton som B eftersom det bara är ett halvt tonsteg mellan C och B Samma gäller för Fb och E.
Kors- och b-tonarterna möts i slutet vilket ger 22 tonarter. Den 23:e och den 24:e tonarten är C-dur och A-moll som inte har några förtecken alls och som sammanfaller med oktaven.
En kromatisk skala är en skala där samtliga 12 toner spelas i en följd.
C, Ciss, D, Diss, E, F, Fiss, G, Giss, A, Aiss, B, C.
Avståndet från första tonen till sista tonen (C-C) är ett intervall och heter oktav. Vill du läsa mer om alla intervall så hittar du det här
Det finns två typer av känslolägen i musiken. Ett som är glatt och ett som är ledsamt. Det glada heter dur och det ledsamma heter moll. Skillnaden är avståndet mellan grundtonen i skalan och den tredje tonen. När det är dur så är avståndet två hela tonsteg och när det är moll är avståndet 1,5 tonsteg.
Exempel
I C-dur är grundtonen C vilket ger
Dur = C - E
Moll= C - Ess (Eb)
Här hör du skillnaden. Först en durters och sedan en mollters.
Alla skalor har sin parallelltonart. Detta gäller för skalor i alla tonarter och oavsett om det är en dur- eller mollskala.
Till en durskala ligger parallelltonarten 1,5 tonsteg ner från skalans grundton och är en mollskala och mollskalans parallelltonart ligger följdaktligen 1,5 tonsteg upp från skalans grundton och är således en durskala.
Till C-dur blir a-moll parallelltonart eftersom tonen A ligger 1,5 tonsteg under C. Här ser man också klart skillnaden i varför det blir dur i C och moll i A. Utgår vi från skalans första ton så ser vi att det är två hela tonsteg från C till E (Durters) och 1,5 tonsteg från A till C (Mollters).
Vill du läsa mer om alla olika skalor så hittar du dom här