Pukan är gjord av en koppar- eller mässingskittel med ett skinn spänt över dess öppning.
Förr stämde man pukan genom att den ring som spänner skinnet skruvades åt eller loss med hjälp av 6-8 skruvar. Numera sitter stämningen oftast i den pedal som är placerad under själva pukan. Genom att trampa på pedalen uppnås olika spänningar i skinnet och man sänker eller höjer tonen därigenom. På den vanligaste formen av puka sitter en visare som visar pukans tonhöjd.
Idag använder man vanligtvis 3-4 pukor i en orkester men ända fram till romantiken så var det vanligaste att man hade två pukor som var stämda i styckets tonika (grundton) och dominant (tonartens kvint).
Pukan spelas med två pukstockar vilka kan vara utformade med olika material i huvudet. Vanligast är dock gummi, filt, läder eller trä.
Pukan är det äldsta slagverksinstrumentet i orkestersammanhang och kan härledas ända tillbaka till forntiden innan ens den första orkestern blev till.