Sitaren är ett traditionellt indiskt stränginstrument och härstammar troligtvis från 1400-talet. Vad man säkert vet är att den första kända sitaren kommer från mitten av 1800-talet i och med Mughal-imperiets fall.
Sitaren har sjutton till tjugo strängar i tre uppsättningar som delas in enligt följande.
1. 11-13st resonanssträngar som heter Taraf. Dessa strängar ljuder med övriga strängar utan att man spelar på dom.
2. 2st bordunsträngar som heter Chikari. En låg ton som ljuder med oavbrutet och stäms oftast i melodibns grundton.
3. 4-5st fullängdssträngar som heter Sa (C), Laraj (C), Gandhar (E), Béj (F) och Pancham (G) vilka man spelar melodin på.
Banden på greppbrädan är bågformade och är placerade en bit ovanför halsen. En sitar har en eller två resonanskroppar varav den ena är själva kroppen och den andra kan vara placerad en bit upp under halsen.
Eftersom sitaren är ett relativt stort instrument brukar den som spelar sitta på golvet med sitaren placerad i knät.