Triangeln uppfanns någon gång under 1500-talet och har sedan dess varit vanligt förekommande inom den klassiska musiken.
Triangeln är inte sluten utan har en öppning i sitt ena hörne vilket medför att tonen inte nödvändigtvis behöver vara bestämd utan kan förändras något map på slagets kraft. trots detta så räknas triangeln till entoniga instrument.
Man spelar på triangeln genom att hålla den med hjälp av en bit snöre oh därefter slå på triangeln med en pinne. Håller man direkt i metallen så dämpas tonen och efterklangstiden förkortas avsevärt.
Triangeln är ett idiofon. Den klingar alltså pga egensvängning.