Tuban konstruerades av en tysk musikdirektör vid namn Wieprecht omkring 1830. Den är en utveckling av okifleiden som orkesterinstrument.
Tuban är närmast besläktad med kornetten trots sin storlek. Instrumentet har mellan tre till fem ventiler vilket ger den ett omfång långt ner i registret.
Tuban stäms i Ess och F varav Ess-tuban är vanligast i militärorkestrar och F-tuban vanligast i symfoniorkestrar.
Vid notation gör man ingen skillnad på de två stämningarna eftersom de båda stämningarna stämmer överens i klang.
Namnet tuba kommer ursprungligen från de gamla romarnas kamptrumpeter som troligtvis är föregångare till dagens trumpeter och basuner.