Valthorn.

Ett valthorn består av ett cylindriskt rör med ett stort klockstycke. Längden på röret varierar med stämningen av instrumentet.

Idag används vanligtvis valthorn som är stämda i F eller B. Ett horn som är stämt i F är 3,94m långt och ett som är stämt i B är 2,95m långt. Munstycket som har utformningen av en tratt och är relativt litet kan ge såväl en varm och rund ton som en hård smattrande ton.

Ursprungligen saknade instrumentet mekanism och man hade då lösa rördelar som kunde bytas ut för att förändra grundtonen. Det var först 1813 som ventilmekanismen uppfanns av de båda tyskarna Stöltzel och Blühmel. Med hjälp av denna mekanism kunde luften ledas in i fasta byglar varmed längden på luftens väg i instrumentet kunde justeras och därmed tonhöjden förändras utan att byta en massa lösa byglar under spelandets gång. 

Valthornet härstammar från 1670-talets jakthorn och användes ursprungligen som harmoniutfyllnad i symfoniorkestern från mitten av 1700-talet. Det var först efter ventilmekanismens införande 1830 och under inledningen av romantiken som valthornet blev ett soloinstrument i orkestersammanhang. 

Tillbaka