Claes Janson var en av medlemmarna i Canyon Group, en musikgrupp som placerade sig på Svensktoppen ett antal gånger. Han uppträdde ihop med dem under sin skoltid i Sundsvall.
Förutom visor sjunger Claes Janson mycket jazz och blues. Han har fler än 40 album på sin imponerande meritlista. Bland soloverken finner du bland annat "All of me" från 1993 och "Tonight" från 2008.
Claes Janson föddes den 30e juli 1947 i Nyköping. Därefter har han besökt och bott i ett flertal städer och länder runtom i världen. Mellan åren 1967-1975 spelade han i medelhavet med sin dåvarande grupp Good Morning Blues. Efter det kom han hem till Sverige igen och återupplivade musikkrogen Hamburger Börs i Stockholm. Nuförtiden (2009) spelar han mycket jazz.
Många av våra stora svenska visartister har en gång i tiden uppträtt på vispråmen Storken i Stockholm. Sid Jansson var en av de drivande krafterna bakom denna succé. Han var dessutom manager åt Cornelis Vreeswijk under en period. Sid Jansson har ett stort intresse av visor, han både sjunger dem själv och forskar inom ämnet. Hans visor kan tyckas en smula burleska men han ser sig själv som den typen av underhållare.
Sid Jansson föddes 1939. På 70-talet var han medlem i bandet "Visor och bockfot" ihop med Stefan Demert och Jeja Sundström. Ewert Ljusberg är en annan vissångare som han synts flitigt med.
Det är Sid Jansson som ligger bakom visantologierna "Â100 nordiska viser med oversettelser kommentert av Sid Jansson", "60 visor från 60-talet" och "Nordisk visebok". Han undervisar i visan och forskar också inom området.
Värmlänningen Gunde Johansson blev den andre mottagaren någonsin av Nils Ferlin-sällskapets trubadurpris. Han hade tonsatt ett flertal verk av Nils Ferlin, till exempel "Syner i lövsprickningen". Alla dessa tonsättningar sattes på 70-talet ihop till en LP vars titel löd "Gunde Johansson sjunger visor av Nils Ferlin". Men hans egna visor började ges ut redan tio år tidigare. Han fick nämligen sitt genombrott 1962 efter medverkan i Hylands hörna.
Bland hans egna visor hittar du "Bussvisan" och "Sommarhambo". Bland albumen finns exempelvis "Knotige bröder (Hej å hå och andra visor)". Men en riktig visklassiker torde vara Gundes tonsättning av Dan Anderssons "Omkring tiggarn från från Luossa" från 1952. 1978 fick han Dan Andersson-priset.
Gunde Johansson föddes den 18e oktober 1922. Förutom att sjunga spelade han luta, gitarr, dragspel och skådespelade. Han avled den 21 juli 1995 i Filipstad.
På Visskolan i Västervik, mellan åren 2003-2004, fick Lars Anders Johansson sin utbildning till det han alltid velat bli. Vissångare. Under skoltiden bildade han och kamraterna Jonny Glad och Christoffer Lindahl gruppen Två Taube och en Bellman. De släppte albumet "Varken byxor rock eller skor" året därpå.
Debutalbumet berör en trafikolycka han var med om. Han döpte albumet till "Vingklippt". Samtidigt som det arbetet pågick valde Lars Anders Johansson att bredda sina vyer. Han läste till journalist samt en del strökurser på Uppsala Universitet. Numera (2009) kan han benämna sig både musiker, journalist och poet. Han har tonsatt Erik Axel Karlfeldt vilket slutligen blev skivan "I Fridolins spår" som kom ut 2008.
Lars Anders Johansson föddes 1981 i Gävle men bor idag (2009) i Uppsala.
Bengt Gustaf Jonshult är vissångare, författare och forskare. Han arbetar som doktorand på Georg Brandes skolen.
Mycket av det han skrivit handlar om just vissångare. Boken om Gustaf Fröding är ett exempel. Men Carl Michael Bellman har han verkligen satt under luppen i olika projekt. En katalog med alla hans verk inklusive Kraus verk var ett pågående projekt i skrivande stund (2009). Bengt Gustaf Jonshult har dessutom en avhandling om Carl Michael Bellman på sin meritlista, "Carl Michael Bellmans Prosa"
Han föddes 1961. När han inte skriver böcker så sjunger han visor av exempelvis Bellman, guidar människor i Stockholm eller håller föredrag. Han är en form av allkonstnär.
Genombrottet för Karin Juel kom när hon på 1930-talet medverkade på radio som vissångerska, hon var då 30 år gammal. Ju populärare hon blev desto mer utökades hennes sändningstid. Till slut hade hon egna program så som "Karin spelar för husmödrarna". Hon var då cirka 50 år gammal.
Hon tyckte mycket om att tolka sin kusin visor, hans namn var Martin Koch. "Lyckan och blomman" är ett sådant exempel. När hon skrev böcker gjorde hon det länge under pseudonymen Katherind van Goeben, de finns nu under hennes eget namn.
Med tre giftermål bakom sig och ett antal romaner avled hon slutligen i Jämtland. Hon har sin sista vila på Bergs kyrkogård.