Psalmodikon är ett stråkinstrument med endast en sträng och långsmal resonanslåda. Greppbrädan består vanligtvis av en urjackad trälist där varje urjackning motsvarar ett tonsteg. Man spelar med hjälp av stråke och trycker ner strängen mot de olika urjackningarna. Notation sker med siffernotation som uppfanns av JJ Rousseau redan 1744
Psalmodikonet uppfanns troligtvis i Danmark någon gång runt 1823 av J W Bruun som var skollärare. Helt säker på ursprunget är man dock inte då det förekommer uppgifter om att den svanska prästen Johan Dillner uppfann psalmodikonet under samma tid.
Psalmodikonet används huvudsakligen för att förstärka upp orgeln i kyrkan och som akompanjemang vid väckelsemöten och husbesök för att lära in psalmer.
Psalmodikonet uppfanns troligtvis i Danmark någon gång runt 1823 av J W Bruun som var skollärare. Helt säker på ursprunget är man dock inte då det förekommer uppgifter om att den svanska prästen Johan Dillner uppfann psalmodikonet under samma tid.
Psalmodikonet används huvudsakligen för att förstärka upp orgeln i kyrkan och som akompanjemang vid väckelsemöten och husbesök för att lära in psalmer.
Psalmodikon är ett enkelt stränginstrument med en lång historia, främst associerat med nordisk folkmusik och kyrkomusiktraditioner. Det uppfanns på 1800-talet som ett sätt att förenkla psalmsången och göra den tillgänglig för en bredare publik, inklusive dem som inte hade musikalisk utbildning.
Instrumentet har vanligtvis en enkel konstruktion med en resonanslåda och en eller flera strängar som löper längs en rak hals. Ofta var strängarna avsedda att spelas med en fiolbåge, men de kunde också pluckas med fingrarna. Tonerna var ofta markerade längs halsen för att underlätta för nybörjare att spela rätt noter.
Psalmodikon användes i många sammanhang, inklusive skolor, kyrkor och hem. Det användes för att ackompanjera sång, särskilt psalmsång, och det var ett populärt instrument inom väckelserörelserna och missionsarbete på den tiden.
Även om psalmodikonets popularitet minskade under senare delen av 1800-talet, lever traditionen med att bygga och spela psalmodikon kvar i viss utsträckning i vissa nordiska länder, och det används ibland fortfarande i kyrkomusik eller inom folkmusikscener.
Psalmodikonet är ett exempel på hur enkla och tillgängliga instrument kan spela en viktig roll inom musiken, särskilt när det gäller att göra musiken mer tillgänglig för alla samhällsskikt. Trots sin enkelhet och begränsade räckvidd har psalmodikonet en plats i musikhistorien som ett instrument som hjälpte till att sprida musikglädje och sång inom gemenskapen.