Rebec

Rebec kommer ursprungligen från mellanöstern. Instrumentet blev populärt i europa under medeltiden.

Rebec har en päronformad fiolliknande kropp med 3 till 5 strängar och spelas precis som fiolen med stråke.
Idag förkommer rebecen huvudsakligen i folkmusik från Nordafrika och Östeuropa.

Rebec är ett tidigt stråkinstrument med en lång och varierad historia som sträcker sig från medeltiden till renässansen. Det var en av de föregångare till moderna stråkinstrument som violin och viola.

Instrumentet hade en karakteristisk form som liknade en liten båge och bestod av en resonanslåda och en lång hals. Den hade vanligtvis tre strängar, som kunde tillverkas av olika material som trä, tarm eller metall, och sträcktes längs halsen från resonanslådan till en justerbar skruv vid toppen av instrumentet.

Rebecen spelades genom att använda en båge för att plucka eller stryka strängarna, och musikerna använde sina fingrar för att trycka ned strängarna på halsen för att producera olika toner. Dess ton var mjukare och mindre resonant än många andra stråkinstrument på grund av dess mindre storlek och enklare konstruktion.

Under medeltiden och renässansen användes rebecen i en rad olika musikaliska sammanhang, inklusive folkmusik, kammarmusik och hovmusik. Den användes ofta för att ackompanjera sång, dans och teater, och den hade en viktig roll inom både populär- och högkulturella musiktraditioner.

Även om rebecen gradvis föll i glömska under 1600- och 1700-talen till förmån för mer avancerade och tekniskt avancerade stråkinstrument. Violin och viola har dess arv och teknik överlevt genom andra instrument och spelstilar. Idag finns det en växande intresse för att återskapa och utforska den medeltida och renässansmusikens estetik och ljud. Rebecen spelar ibland en roll inom den historiskt informerade framträdandescenen.